Att arbeta med

Hej allihopa, om ni inte läste någon av mina senaste inlägg här är en liten bakgrundshistoria om mig. Jag är en mycket blyg 26-årig kvinna, jag är 5'2" och väger 105 lbs. Min bh-storlek är 34C och jag har axellångt rödbrunt hår. Fram tills nyligen har jag haft ett väldigt normalt sexliv, ingen hade till och med sett mig naken tills jag var gift (yup jungfrubrud). En galen kväll för mig innan var faktiskt om min man, som jag kommer att kalla Josh, och jag bytte position så jag var på topp!

Så du kanske frågar, hur gick jag från det till det här. Jag gjorde det för mitt äktenskap och jag står för mitt val. Josh var på ett väldigt olyckligt humör ett tag och jag fick honom till slut att berätta vad som var fel. Josh erkände för mig att han har känt sig ouppfylld med vårt sexliv. Han nämnde att han inte kände att han någonsin skulle kunna förverkliga sina sexuella fantasier med mig.

För inte så länge sedan, i ett försök att hjälpa mitt äktenskap, läste jag en bok om hälsosamt äktenskap som hade en del som sa att för att ett förhållande verkligen skulle fungera måste båda parter försöka uppfylla den andras sexuella behov. Då visste jag inte att sex var ett problem. Jag ville verkligen att Josh skulle bli glad igen så jag tog bokens råd och förberedde mig på det värsta. Jag lät josh veta att han kunde vara öppen med mig, och även om jag inte var särskilt erfaren skulle jag göra mitt bästa för att uppfylla hans behov oavsett vad de var.

En av hans önskningar var att jag skulle skriva om mina upplevelser, vara helt ärlig om hur de får mig att känna och lägga upp dem på nätet så att han kunde läsa kommentarerna det får med mig, så här går jag igen på mitt nästa "äventyr" som Josh kallar dem.

För alla människor som har kommenterat mina berättelser som säger sårande saker om min man, vet detta, jag är glad. Jag får presenter utan anledning, jag får slumpmässiga kyssar när han är i närheten, Josh ger mig blommor och myser på nära håll för att titta på film, han säger till mig tusen gånger om dagen hur mycket han älskar mig, han håller mig nära och jag känner att kärlek.Josh frågar min åsikt om allt och är alltid villig att titta på en tjej som flickar med mig, eller till och med shoppa. Och viktigast av allt är han glad, varje dag, hur tuff dag han än var, kommer han hem till mig med ett leende på läpparna. Så om allt jag behöver göra för att uppfylla hans fantasier och känna lite förnedring accepterar jag det gärna.

För det här "äventyret" frågade Josh mig om jag skulle springa med honom på något nytt idag. Först insåg jag inte att detta var ett äventyr eftersom vi springer tillsammans nästan varje morgon. Det blev uppenbart vad han var ute efter när han tog fram en outfit och sa "Jag skulle gilla det om du kunde bära den här på vår löptur" när han gav mig outfiten och lade till "Åh, och inga underkläder."

Jag tog på mig outfiten när Josh började göra sig redo också. Det tog inte lång tid sedan det inte fanns något med den här outfiten. Toppen var en löst sittande grimstopp med konstigt mycket långa remmar som knöts runt baksidan av min nacke och hängde halvvägs ner på ryggen. Halslinjen dök ner mellan mina bröst och exponerade min ostödda dekolletage. Nederdelen av min skjorta hängde ner cirka tre centimeter under mina bröst och lindades löst bakom min rygg. Ger en liten topp av den övre yttersta kurvan på mina bröst från sidan.

Min underdel var en liten rosa minikjol i bomull med en konstig fras på baksidan; det sa 'Jag vågar dig' med en blinkande smiley. Den var mjuk med en stretchig midja som hängde löst precis under rumpan om jag bar kjolen tillräckligt lågt på höfterna.

Jag tog på mig löparskorna och tittade mig i spegeln. Jag tänkte direkt 'hur ska jag springa i det här?' Min kjol var så kort och lös att den var säker på att floppa upp och ner när jag sprang, blinkande små bitar av mig under processen. Min topp täckte bara löst mina bröst vilket säkerligen skulle få dem att exponeras lite i taget när jag studsar upp och ner utan stöd. Men det här skulle trots allt vara förödmjukande så jag tog ett djupt andetag och hoppades bara på någonstans avskilt.

Just då hörde jag Josh fråga någon "Är allt fortfarande ett försök?" sedan sa han efter en paus "Vi åker just nu, vi ses där" och la på.

Jag hade ingen aning om vad som pågick. Jag frågade Josh vem det var och han svarade "Du minns väl tjejen från ditt mataffärsäventyr. Den du kallade Elmo girl."

Hur kunde jag glömma henne, hon plågade mig den dagen tänkte jag. Jag var väldigt orolig för vad hon hade att göra med dagens händelse.

Josh fortsatte "Hon heter Jenni (ja det är ett jag inte ett Y, lite konstigt tyckte jag) och hon och några av hennes vänner kommer att göra idag till en säkrare och mer minnesvärd dag för oss." När han berättade för mig växte ett stort leende på hans ansikte när mitt blev bedövat av rädsla.

Josh skrattade lite åt mitt uttryck och la till "Jag skulle vilja om du följer samma regel som vi satte i mataffären, oavsett vad som händer rör inte dina kläder på något sätt. Även som en annan regel om någon frågar du, om de kan göra något som rör dina kläder måste du gå med på det, ok?"

Jag nickade och kände hur nerverna byggdes upp.

Till sist nämnde han "Jag skulle verkligen vilja prova något igen som inte fungerade i köpcentret i Italien." medan han sa detta drog han fram ett registerkort med mycket stor skrift på båda sidor som sa "DRAG HÄR SNÄLLA!" Han visade mig etiketten och säkerhetsnålade den i ett av remmarna på min skjorta.

Jag blev lite chockad och sa "Den här toppen är inte densamma som den i det där, om man drar i remmarna på den här kommer min topp att falla av helt, inte bara fladdra framför mig."

Joshs leende föll lite och han sa "Jag vet, det var en del av planen; området vi åker till kommer att vara säkert, men om du inte vill gå igenom det kommer jag att förstå."

Jag såg spänningen i hans ansikte rinna av och förbannade mig själv för att jag klagade, jag sa snabbt "Självklart ska jag göra det, jag kommer att göra vad som helst för dig min älskade." Håller ett hej ansikte i min hand.

Hans leende kom tillbaka och han höll mig ömt och kysste mig och sa "Jag älskade dig älskling mer än något annat i världen." Sedan sprang han iväg för att göra klart.

Jag stod bara där i en minut och hoppades att ingen skulle dra i remmarna som i Italien. Jag var också orolig för vad Josh sa att Jenni skulle göra under det här äventyret.

Till slut tog jag mod till mig och jag och Josh gick ut till bilen.

Det blev en lång resa och vi kom så småningom fram till en park som låg inte långt från där mataffärens "äventyr" utspelade sig. Jag var lite orolig över antalet bilar på tomten, trots att det var en vardagsmorgon. Jag märkte också ett par löpare och cyklister ute på stigen. Sedan märkte jag något som skrämde mig mest när vi körde in på vår parkeringsplats. Jenni sprang fram till bilen och vinkade med ett stort leende på läpparna.

Om någon glömde från mitt första "äventyr", eller inte läste det, så är Jenni lång med färgat blont hår, en vältränad gymkropp och en väldigt oförskämd attityd. Hon gjorde mitt "äventyr" i mataffären nästan omöjligt att genomföra.

Jag blev väldigt nervös nu. Josh parkerade och vi klev båda ur bilen. Jenni stod precis framför bilen då. Hon var klädd i en långärmad löparskjorta och strumpbyxor, jag avundade henne för hennes outfit och önskade att det var vad jag hade på mig just då.

Jenni tittade på Josh och sa med ett stort leende "Tack så mycket för att du ringde och lät mig vara en del av detta. Jag hade en fantastisk tid i mataffären och är så glad att du inkluderade mig i detta, det kommer att bli så roligt!"

Han svarade "inga problem, tack för din hjälp idag."

Jenni hoppade över till mig och gav mig en hård kram och sa "Det är så kul att se dig igen, du är den mest spännande person jag vet. Jag kan inte vänta med att börja."

Detta överraskade mig och jag svarade bara "Ehm, tack."

Jag hade knappt sagt orden när hon upprymt frågade "Så, får du fortfarande inte röra dina kläder?"

Innan hon ens avslutat med att ställa frågan drog hon snabbt upp min tröja och ryckte upp den över mina bröst och lämnade den där. Jag blev förskräckt. Min första reaktion var att ta tag i min skjorta och dra ner den men jag behärskade mig. Vi var fortfarande mellan några bilar och ingen hade sett ännu. Jag försökte stampa och skaka på axlarna för att få min skjorta att falla utan framgång.

Både Josh och Jenny skrattade historiskt åt mina meningslösa ansträngningar.

Jag stod där och gömde mig mellan bilarna helt förödmjukad och till slut drog Jenni ner min tröja och sa "Ja, jag antar att det svarar på den frågan. Idag kommer att bli toppen!"

Nu blev jag livrädd. Jag huttrade lite när Josh utarbetade detaljerna med Jenni, det är inte för kallt där jag bor men det är lite chili den här tiden på året och min ångest hjälpte inte. Det var nästan ingen vind vilket var skönt, men det lilla som fanns gjorde att kortet på min nackremmen knackade mot min rygg, vilket påminde mig om att någon när som helst på flykten kan komma upp bakom mig och få min topp att falla till jord!

När de var klara frågade Jenni någon i telefonen "Är alla redo och i besittning?"

Josh förklarade att Jenni hade folk som letade efter poliser och säkerhet åt oss så att vi inte skulle behöva oroa oss för det. Sedan frågade han mig "Fortsätt och ta ledningen jag kommer att följa bakom. Gå långsamt så att folk kan få en chans att läsa kortet när de passerar dig ok?"

Jag huttrade, både av morgonkylan och av nerver så det kändes bra att börja röra på musklerna. Jag lämnade parkeringsplatsen och gick nerför stigen som Josh hade pekat ut. Så fort jag började jogga kände jag mig förödmjukad, den studsande rörelsen på min långsamma joggingtur fick mina bröst att studsa runt i min skjorta, liksom lite ut om det. Mina bröst höll på att hoppa ut i mitten eller på sidorna för varje steg.Jag kunde också känna hur min kjol flaxade upp och ner bakom mig när jag sprang, den kom inte hela vägen upp men lät fortfarande undersidan av mina kinder titta igenom. Fast det som förödmjukade mig mest var taggen jag kände i ryggen. Det var en hel del folk i parken och det skulle inte dröja länge innan någon lade märke till kortet och läste vad det stod, vad då. Skulle de tycka synd om mig. Eller så kanske de skulle tro på taggen och skriften på min kjol att jag ville att de skulle dra den. Jag var så orolig.

Jag hade redan passerat två manliga löpare som gav mig väldigt intresserade blickar när jag märkte att en cykel skulle passera på min vänstra sida men sakta ner. Jag kunde höra hur den växlade bakom mig. Han tog fart med mig så att han kunde se kortet på min rygg bättre. Det var en kvinna som sprang mot mig på avstånd och ett par på en bänk framför mig på höger sida, om han drog i min rem nu skulle minst tre personer se det direkt. Jag andades extra hårt av rädsla, så orolig när som helst skulle jag känna ett ryck i min skjortrem och min topp skulle falla till marken och exponera mina studsande bröst.

Min rädsla var dock ogrundad, bicilisten skyndade sig tillbaka och gick förbi mig utan att störa mina kläder. Jag var så lättad. Jag vred mig för att titta tillbaka på Josh för att se honom jogga bakom, fortfarande leende. Synen gjorde mig glad men jag ryckte tillbaka framåt direkt och kände en skrämmande känsla. Försöker jogga medan jag vrider mig tillbaka på det sättet fick min skjorta att vrida sig och mitt högra bröst att hoppa ut i mitten av min skjorta. När jag väl var trångsynt upptäckte jag att mitt bröst mestadels var ur skjortan med hela min bröstvårta exponerad. Jag skakade på axlarna utan hjälp, sedan lutade jag mig lågt framåt och vickade lite och min tröja vände sig på plats igen. Jag tittade upp lagom för att se paret på bänken stirra på mig med öppen mun i chock.

Jag kunde känna blodet rusa mot mitt ansikte men försökte titta bort och bara sprang förbi.

Josh måste ha insett att det inte gav honom den bästa utsikten att vara bakom mig eftersom han kom ikapp mig och sa "Fortsätt springa långsamt, faktiskt sakta ner lite mer och studsa upp och ner mer när du går. Jag ska byt plats och försök hitta utsiktspunkter när du springer så att jag kan se dig från fler vinklar ok?"

Jag nickade bara, fortfarande lite skäms över tröjincidenten.

När Josh sprang fram passerade jag den kvinnliga löparen jag såg komma emot mig tidigare. Hon gav mig en väldigt nyfiken blick när hon passerade.

Efter att hon passerat en annan motorcyklist och en löpare passerade mig bakifrån utan någon incident. Vid det här laget sprang Jenni upp bredvid mig och sa med en mycket hånande röst "Folk är så tråkiga, de gör inte din löprunda alls intressant!"

Jag stirrade på henne och oroade mig vart hon var på väg med detta.

Hon fortsatte "Kanske du bara inte väcker tillräckligt med uppmärksamhet?" Med ett plötsligt leende la hon till "Jag tror att jag kan hjälpa till med det."

Innan jag visste vad som hände drog Jenni upp min kjole ett par centimeter och rullade över midjan, Sug hennes tunga förkortade min kjole ännu mer. Nu avslöjades hela nederkanten av mina rumpa kinder permanent och mycket mer visades för varje studs jag gjorde.

Jag gnällde och tittade på Josh, som tittade uppifrån, och han bara log och sa "Jag älskar dig." Precis när jag skulle tigga Jenni att fixa det sprang hon framåt till där Josh var. Jag hatade henne så mycket i det ögonblicket!

Min ilska ersattes av rädsla i nästa ögonblick Hårt smällde tikar jag hörde tunga fotfall komma upp snabbt bakom mig. När ljudet kom närmare saktade det ner tills det lät Mormor T-shirt om personen var precis bakom mig. Av den nästan grymtande andningen och det mycket tunga ljudet av fotstegen antog jag att det var en man, inte en särskilt bra löpare heller av Typer av ukrainska kvinnor som av det. Återigen var jag livrädd att jag när som helst skulle springa topplös i parken.

Efter någon minuts ångest rusade personen BDSM och drog sig bredvid mig.Han såg ut att vara i fyrtioårsåldern och var bara lite överviktig, han svettades rejält och verkade ha svårt att hämta andan. Han frågade mig nervöst "Um fröken, är du medveten om att du um, har en skylt på ryggen som säger åt folk att eh, knyta upp din topp?"

Jag nickade generat av rädsla för vad han skulle fråga härnäst, som jag måste gå med på.

Istället verkade han vara orolig och frågade "Varför skulle du köra med det där, du vet att någon faktiskt kan göra det rätt?"

Utan att veta exakt hur jag skulle förklara kom jag ihåg mataffären och vad folk antog. Jag sa till honom med skakig röst "Jag, eh förlorade en satsning och det här är en del av vad jag måste göra på grund av det."

Nu såg han lite nyfiken ut och frågade "Är det också därför din, eh kjol är helt upphöjd?"

Jag sa "Ja, någon drog upp det så och jag får inte röra mina kläder på något sätt eller hindra andra från att röra dem."

Han gav mig en sympatisk blick och sa till mig "Här låt mig hjälpa dig lite.

Han tog tag i min kjol, rullade ut toppen och gled ner den på mina höfter så att den täckte min rumpa. Det kan ha funnits i mitt huvud men hans fingrar verkade hänga kvar på min hud en kort sekund, och han tog ett par försök att skjuta kjolen upp och ner till önskad passform.

När han var klar tackade jag honom ödmjukt och han sa "Lycka till, jag hoppas för din skull att det finns gott om bra människor i den här parken idag."

När han satte fart och lämnade mig bakom mig kände jag mig betydligt bättre. Jag började få mina förhoppningar om att ingen skulle sluta lösa upp min topp precis som i Italien.

Några andra personer passerade mig åt Orakad blond fitta hållen utan att det hände något mer intressant än att jag blev väldigt nervös, det verkade som att de flesta människor skulle sakta ner för att läsa taggen men inte faktiskt dra i den, eller ens fråga om den. Jag började bli ganska säker på Asiatisk singelklubb medmänniska.

En annan kvinna kom upp bakom mig härnäst och hon frågade faktiskt om kortet, jag berättade för henne om min imaginära förlorade satsning, precis som den förra killen.Hon bara tittade väldigt konstigt på mig, skrattade och sprang vidare.

Vid det här laget sprang Josh över och såg lite mindre glad ut än han var när vi började med det här för femton minuter sedan. Han frågade "Vad händer exakt när folk kommer fram till dig och pratar med dig?"

Jag berättade för honom om vad jag sa och varför de två senaste har sagt till mig.

Han skrattade och sa "Jag gillar historien om det förlorade vadet, men tror du att du kan försöka få folk Gratis shemalesex känna, du vet, som att det var okej om de ville dra din skjortsnöre, du vet försök att inte få folk att känna att vara sympatisk mot dig, om du kan. Jag skulle verkligen älska att se den här planen genomföras, är det okej?"

Jag kände mig plötsligt skyldig, jag var så rädd för att tappa min topp att jag glömde att jag var här för Josh. Jag svarade nervöst "Jag ska göra mitt bästa för att få det här att hända för dig."

Josh sa "Tack min älskade, du är verkligen min dröm som går i uppfyllelse!" Sedan sprang han vidare och tittade på på avstånd.

Jag var väldigt nervös nu, hur skulle jag undvika att få folk att känna sig skyldiga för att ha förödmjukat mig. Allt jag visste var att jag var tvungen att försöka att inte låta så "tvingad".

Just då gick jag förbi en bicilist med ett stort leende på läpparna pekade mot mitt bröst. Jag tittade ner för att se att en av mina bröstvårtor hade glidit ut. Jag rodnade rött och skakade på axlarna så att min skjorta faller tillbaka på plats. Jag var så generad och det var bara en bröstvårta.

En annan löpare och biclist passerade mig bakifrån, tillsammans med ett par framifrån, utan att säga ett ord.

Jenni sprang fram till mig och frågade "hur orkar du?"

Detta överraskade mig. Jag svarade bara "Um ok jag antar" trots att jag var ett nervvrak.

Sedan överraskade hon mig ännu mer och sa "Vet du, jag beundrar verkligen det du gör här, jag vet ingen som skulle göra det här för personen de älskar, det är verkligen inspirerande."

Jag visste inte vad jag skulle säga till det här så jag sa bara "Åh, tack Jenni."

Jenni sa "Säg det inte" och precis innan hon lämnade gav han mig ett stort leende och sa "Åh och oroa dig inte med bröst som de, jag är säker på att någon kommer att dra av den toppen på nolltid!"

Det här oroade mig verkligen, visst lovade jag Josh att hjälpa till att få det att hända, men tanken på att det faktiskt skulle hända skrämde mig fortfarande.

En tid senare och efter att ytterligare ett par personer passerat mig utan incidenter, hörde jag en annan löpare komma upp bakom mig. Min andning tog fart och mitt hjärta började slå snabbt igen. Personen föll i takt bakom mig och kom sedan efter ett ögonblick upp bredvid mig.

Det var en attraktiv kvinna i trettioårsåldern. Hon frågade mig, med ett roade leende på läpparna "Så vad är det med skylten på ryggen?"

Jag försökte mitt bästa för att inte få henne att tycka synd om mig, och jag sa "Jag förlorade ett vad och nu måste jag springa runt i den här parken med det här kortet. Jag måste fortsätta jogga i denna långsamma takt och tillåta vem som helst att göra vad de vill. mina kläder, jag kan inte stoppa dem eller röra mina kläder på något sätt." Jag samlade allt mitt mod och la till "Så om du ville dra i det där snöret skulle jag inte stoppa dig."

Jag rustade mig för vad som kan komma härnäst men hon skrattade helt enkelt utan att fatta ledtråden och frågade, av allt, "Vad var satsningen över som var så viktig för att vara värd att satsa så höga insatser?"

Jag var rådvill, jag hade aldrig tänkt på det förut, jag trodde aldrig att någon skulle fråga. Jag studsade ut det första jag kunde tänka på "Det var ett lopp, jag är väldigt tävlingsinriktad och jag var lite Prakash Ojha Sex Scandle så jag sa att jag skulle göra allt hon kunde tänka på om jag förlorade."

Hon såg inte ut som om hon trodde mig men hon släppte det med ett långt utdraget "ok då". Sedan frågade hon mig nyfiket "Så om jag drog den här remmen här, säger du till mig att du bara skulle låta din topp falla till marken och fortsätta jogga för alla att se?"

Jag nickade nervöst och förberedde mig på det värsta.

Hon såg fundersam ut en sekund och frågade sedan, fortfarande leende "Och om jag drog ner din kjol istället vad då?"

Mina ögon öppnades av skräck och jag sa patetiskt och försökte förbli lugn så lugn jag kunde "Om du gjorde det skulle jag behöva låta dig, och fortsätta springa utan det."

Hon skrattade och frågade "Och du är verkligen villig att gå igenom allt det där över en satsning?"

Jag svarade "Om jag säger att jag ska göra något kommer jag att göra det, hur svårt Serien De lettiska kvinnorna än är." Att säga sanningen men också försäkra mig själv om att jag gjorde rätt.

Hon tänkte en sekund och sa "det kan jag förstå."