Hardcore Wrestling Society

När jag först landade i London lät min bror Scotts vänner mig dosa på sin soffa medan jag fixade mig med jobb och skit. Som alla nykomlingar och turister ville jag Bakteriell infektion i halsen platserna och insupa atmosfären, så Madame Tussauds skulle bli min första anlöpshamn.

Jag var på Madame Tussauds, klädd i min All Blacks-tröja (valet va!) och med en röd nejlika-grej insvept i stanniol, som någon kvinna utanför hade klämt fast på mitt bröst för den stora summan av två pund – medan jag var gladoskyldigt glada turistläge. När detta tidiga trettiotalet strulrade något över. Jag hade sett henne tidigare i kön utanför och vid den tiden fantiserat om hur det skulle vara med en så vacker kvinna som hon var.

"Är du här själv?" frågade hon med husky tysk röst.

Inte länge tänkte jag.

'Ja, jag kom precis hit, ahh, till England menar jag. Hur som helst, umm. Hej, jag heter Bryce.'

"Hej Bryce." sa hon och tog min hand och skakade, allt var varmt liksom.

Det här var för bra. Sätt mig där ute, blivit belönad.

'Trevligt att träffas.'

Jag, smält.

Försök att hålla dig kall bror.

"Bryce?"

"Ja Bryce."

Jag ler

"Var kommer zat ifrån?"

"Jag är inte så säker, mina föräldrar är båda engelska, men jag är född i Nya Zeeland."

'Ahh, Nya Zeeland. Jag hör att den är vacker. Hur säger de det. Det är ze land of ze long vite cloud yah?'

Såld.

'Ja det var det. Det är fantastiskt. Och du. Var kommer du ifrån?

'Gissa.'

"Deutschland?"

'Jaha. Åh, du sprechen sie Deutche?

Upprymt skratt, då, 'talar jag tyska. Nej nej. Det är ungefär min gräns. Din engelska är dock väldigt bra. Varifrån i Duetchesland kommer du ifrån?

'Dresden. Vet du det?'

Lite generad och blir röd i kinderna. 'Nej. Men jag skulle gärna åka till Berlin någon gång, till kärleksparaden. Det är en av mina drömmar i livet.' "Ah zee Love Parade som är en av de mest fantastiska festivalerna i världen."

Japp hon hade rätt. Det visar sig att det var det.Jag och den vackra Justyna gick in två tusen och tre, och man vi rev upp det stället!

Vi stannade tillsammans när vi passerade genom Madame Tussauds, och fångade flyktiga glimtar av en subtil närhet och band.

Och efter att Sandra – eftersom det var hennes namn – föreslog att vi skulle åka till London Eye tillsammans. Och hej, hon skulle till och med betala. Snälla. Gjort.

Vi kom till det stora pariserhjulet och det var dags att sjunka eller simma. Så när vi korsade gatan, precis innan vi träffade Themsen, sträckte jag ut hennes hand, och tillsammans sprang vi över vägen, båda skrattade fastän ingenting hade sagts. Vi gick över till andra sidan och tittade på varandra, med en medveten gnistra i våra ögon. Vi kysstes. Inte tungt; ömt, bara borsta med mjukheten i våra läppar. Vi drog oss tillbaka; ytterligare ett kort ögonblick av varandras blickar, bröt sig sedan bort från ögonblicket och hand i hand tog vi oss till baksidan av den timslånga kön för åkturen. Långa väntetider är väl inte så illa när något sådant händer dig. Vi chattade som om vi hade känt varandra hela våra liv, och de få tystnader som fanns, var inte obekväma, kändes inte långa och utdragna. Utan en eftertanke, vilket kan ha fått oss att överkomplicera saker och ting, kunde vi bara stå där i några minuter och var och en titta i olika riktningar på scenerna runt omkring oss.

Och där, precis där på Themsen med Big Ben precis på andra sidan, för att påminna oss om var vi var, blev vi kära på det sätt som bara resenärer gör.

Vi kysstes inte igen förrän senare när vi var nere framför Buckingham Palace, igen var det sött, elektriskt. Vi hade hunnit i tid för att se väktarbytet, och strax efter antar jag att vi båda bestämde oss samtidigt för att vi behövde fortsätta att rulla framåt. Så vi kysstes för bara andra gången den där varma dagen, där nere på förgården framför portarna till en av världens mest kända ikoner.Promenerade sedan, inte hand i hand, utan arm i arm genom parken, och höll varandra nära och tänkte på, antar jag, den fantastiska tiden som ligger framför oss, och livets under.

Strax förbi den första sjön med ankorna, när molnen samlades hittade vi en plats under ett stort kastanötträd och omfamnade oss ännu en gång.

Vi låg på marken, omfamnade som om en varelse en kall natt. Först rörde jag Sandra genom lagren av hennes kläder, sedan rörde jag vid henne under dessa lager. Jag kunde inte riktigt nå hennes bröst, men tillsammans lossade vi toppen av hennes byxor och mina fingrar välkomnades djupt inuti henne. Vi kysstes och skrattade åt det stygga i situationen. Båda vi främlingar i ett främmande land, inte ensamma längre, och vi båda främlingar som beter sig illa. Det var underbart och när en regnbåge av lycka kom från oss jublade några grupper av människor när vi låg där tillsammans och kysstes i regnet. Vi blev så där ett tag, jag vet inte hur länge. Har tiden någon mening i en sådan här situation. Men tiden spelade roll, jag var tvungen att ta mig till mitt nya jobb som souschef på en gastropub i Holland Park.

Vi sa hejdå till varandra Hardcore Wrestling Society trappan till Piccadilly Circus och lovade att vi skulle träffas igen på morgonen vid tiotiden. Jag började jobba dagen efter klockan två och imorgon skulle det vara Sandras sista dag. Det skulle inte finnas fler möjligheter. Alla bar inte mobiltelefoner den där sommaren på tvåtusen, inte som nu. Vi skulle bara lita på varandra. Du vet, lita på att den andre skulle komma. Vi skulle träffas på samma plats, på samma trappsteg nästa dag.

När vi skildes åt antar jag att vi båda tysta hoppades att den andra inte skulle göra en "No show" så att vi kunde fortsätta denna fantasi.

Jag steg upp för rulltrappan från röret och tog mig till utgång 3 – den som leder upp till Lower Regent Street – full av hopp och tvivel.Jag bad att jag inte skulle känna mig dum om tjugo minuter och oroade mig för hur länge jag skulle vänta om hon inte var där.

Jag nådde botten av trappan som ledde upp till där resten av London rusade omkring med sina liv. Hon var inte där. Stod inte på samma ställe där vi senast kysstes, den sista platsen där hon hade fyllt min vision med drömmar.

Och så hörde jag den där nästan djupt klingande huskyviskningen i mitt öra "Bryce, Guten Morgen."

Herregud hon var där!

Vi träffade varandra, ögonen knöts direkt. En varm aura släpptes från oss båda, den andra i denna magiska väv hade dykt upp. Ingen av dem hade svikit den andre, eller i sin tur sviken. Vi kramades hårt, läpparna låste längtansfullt, tungorna utforskade försiktigt.

"Vill du komma till mig?" Jag sade.

'Ja kom så går vi.'

Jag bodde i Willesden Green, som vid den tiden var den mest hända Kiwi-staden i London, även om jag inte hade någon aning om detta eftersom min brors kompisar inte riktigt hade bjudit ut mig någonstans. Kille som Macey och hans Torque-fester var en del av din basdiet varje helg. Det var i alla fall en onsdag och alla var på jobbet.

Vi gick in och började dra av varandras kläder. Jag lade henne på soffan samtidigt som jag knäppte upp hennes bh med ena handen. Jag drog ner hennes byxor när hon knäppte upp mina och smakade på henne medan hennes händer var knutna i mitt hår, innan jag gled så välkomnande in i hennes fitta.

Jag hann ungefär tre slag innan jag blåste min last och fick sedan panik. Jag höll tyst, ville inte att hon skulle veta att jag var Blond kvinnlig kändis, och ville mig själv att hålla mig hårt, förbannade mig själv och förvärrade situationen. Tänk smutsiga tankar, vad som helst, fan visst Vida Guera Sex Tape det räcka att bara tänka på situationen jag var i, men nej. Jag var färdig och min kuk behövde en paus.

Jag gav upp, det fanns inget att gömma mig för att jag inte var stel längre och tömd på luft, jag sa till henne att jag skulle behöva några minuter.Jag fick den där lugnande blicken och gnidningen på ryggen som brudar ger dig när du har jävlas, och lovade att inte ge upp.

Vi kysstes; Jag tog hennes bröst i min mun, retade hennes fasta bröstvårtor, samtidigt som jag smekte henne på insidan. Hennes släta fitta var mjuk, varm och vaxad, vaxad tills det kliar i sitt liv. Det var min första. Vaxad fitta det vill säga, och jag välsignade gudarna för europeiska flickor och förbannade dem för alla de där Kiwi där hemma som inte gjorde det.

Sakta kom jag runt igen, men tiden var inte på min sida. Jag skulle behöva åka till jobbet snart. Så vi duschade tillsammans och älskade samtidigt som vi försökte att inte falla på huvudet. Hon lutade sig framåt så att jag kunde ta henne bakifrån, och vi knullade som främlingar. Som om det var första och sista gången vi skulle göra det.

Sandra följde med mig på tunnelbanan med ett löfte om att hämta mig klockan elva när jag var klar. Alla ryska kvinnor som gick som en dröm och Sandra dök upp vid halv tio. Vi gick tillbaka till hennes hotell i Gloucester road och delade en natt med varandra; grannarna dunkar i väggen då och då.

På morgonen kysste vi hejdå på stationen. Vi omfamnade där på plattformen vid Gloucester Road Station, medan vi väntade på tåget som skulle ta henne till Heathrow, denna gång inför alla massorna som skulle arbeta i sina kostymer och slipsar.

Vi har aldrig pratat med eller sett varandra igen.

Men det är ok.

Jag kommer att bära det ögonblicket med mig för alltid.