Slavflicka fiktion

Den här historien har ett inslag av sci-fi; om det inte är din grej kanske du vill passera. Det inkluderar också fusk där fuskaren inte bränns på spel; du har blivit varnad så klaga inte om du inte gillar det (av den anledningen -- om du inte gillar det av andra skäl kan jag inte klaga).

--------------

På de flesta sätt är jag, Brandon Markham, en normal 32-årig kille. Jag är lite över genomsnittet i arbetsmoral, intjäningsförmåga, utseende, intelligens, storlek och atletiskhet; men jag är inte i närheten av ett geni, filmstjärna, olympier, super-stud eller superman. Jag har en kärleksfull fru sedan sex år och två små barn Flickor vs flickor jag älskar till jordens ändar. Det där jag kanske skiljer mig mest från en vanlig kille är att jag har ett problem trots ett annars bra liv. Mitt problem är antingen en förälskelse eller en neuros; Jag vet inte vilken och jag är rädd för att ta reda på det. Jag har aldrig diskuterat mitt problem med någon på grund av förlägenhet och rädsla för att jag ska bli upptäckt.

Jag arbetar som delägare i en konsulterande ingenjörsbyrå med särskild tonvikt på förnybar energi. Jag har en examen i teknik för förnybar energi från Oregon Institute of Technology i Klamath Falls. Mina fritidsintressen är främst relaterade till utomhusaktiviteter som vandring, längd- och utförsåkning, forsränning och fiske.

Min konsultfirma har mestadels vänliga människor, med 25 ingenjörspartners, 11 ingenjörsassistenter och 39 andra anställda inom ekonomi, personal, sekreterare etc. Vi har ofta sociala evenemang inte bara med anställda utan med familjer. För ungefär tre år sedan anställde vi en ny finansdirektör vid namn Joe Preston. Det var då jag träffade hans fru Gail. Joe och Gail är ungefär i min ålder och är barnlösa.

När jag träffade Gail första gången var jag stum. Jag har aldrig kunnat lista ut varför men jag anser henne vara den mest kvava kvinna jag någonsin sett i mitt liv. Hon har inte filmstjärnans utseende, stora tuttar eller en flirtig personlighet, och hon är kort medan jag vanligtvis gillar långa kvinnor.Jag antar att de flesta killar skulle betygsätta hennes utseende mellan åtta och nio på en tiogradig skala, och min fru Jeanie skulle förmodligen anses vara snyggare av majoriteten av män i trettioårsåldern. Gail har en trevlig röv och ben, en rolig personlighet, om än nonsens, och ett snabbt sinne; men jag känner inga andra män som har samma reaktion på henne som jag.

Du har förmodligen anat att Gail Preston är källan till min förälskelse/neuros.

Jag har verkligen försökt att dölja mina känslor för Gail för alla jag kommer i kontakt med. Jag tror att jag har lyckats med det förutom möjligen Gail själv. Även om hon aldrig har sagt något specifikt om det, tror jag att hon känner att jag attraheras av henne, men jag har inte sett henne göra något speciellt för att varken uppmuntra eller avskräcka mig. I ungefär ett år innan den här berättelsens kött insåg jag att min förälskelse/neuros inkräktade på mitt liv och jag försökte minimera min direkta kontakt med Gail, även om jag inte har tagit bort bilderna jag har på henne (inklusive en i bikini ) på min telefon. Jag vill aldrig, aldrig vara otrogen mot min fru Jeanie och jag hoppas att min mentala och känslomässiga attraktion till Gail inte anses vara riktigt otrogen.

----------------

Jag hade ett geotermisk ingenjörsprojekt som tog mig från mitt hem och mitt företag i San Francisco-området till Boise, Idaho. Det förväntades vara en hel vecka (sju eller åtta dagar utan återvändande på helgen) så Jeanie tog tillfället i akt att ta med sig barnen för att besöka sina föräldrar i Sacramento. Jag avslutade projektet tidigt och hade två plus dagar på mig att döda innan min familj återvände hem så jag bestämde mig för att resa till River of No Return Wilderness-området i centrala Idaho, den största federala vildmarken i de nedre 48 delstaterna och cirka 115 miles från Boise. Jag hyrde grundläggande campingutrustning och körde min hyrbil till Bighorn Crags Campground. Det var mitt i veckan vid en märklig tid på året, och campingen var i princip öde.Jag vandrade till Cathedral Lake på eftermiddagen efter min ankomst.

Vandringen var vacker. Jag gick hela omkretsen av sjön, och även om jag förmodligen inte borde ha gjort det, eftersom jag inte ville återvända till campingen i mörkret bestämde jag mig för att göra ett hållbarhetsläger Vuxen Cpr-kompressioner sjön. En av de saker som jag hade köpt för min campingvistelse var en flaska med vad jag trodde var kombucha-te. När jag drack den hade den dock en konstig smak -- inte en obehaglig smak, bara en konstig. Jag drack hela flaskan men strax efter det rapade jag flera gånger och blev riktigt sömnig så jag kröp ner i min sovsäck och var strax inne i drömlandet.

Jag väcktes mitt i natten/tidig morgon av ett susande ljud, glöd och krasch. Det såg ut som att ett konstigt föremål trängde in i den grunda delen av sjön bara några hundra meter från mig. Eftersom jag redan var påklädd tog jag snabbt på mig mina stövlar, tog min ficklampa och jaktkniv och tog en bilinje till olycksplatsen.

Jag kunde fan inte tro det när jag kom till olycksplatsen men det var något som såg ut som någon sorts farkost, av en typ som jag aldrig sett eller hört talas om förut, delvis nedsänkt i vattnet. Strålen från min ficklampa träffade ett föremål i vattnet som såg ut som en mänsklig form. Jag fällde omedelbart mina kläder till mina skivvies och sprang ut i den kalla sjön. Jag nådde snabbt formen och drog den till land; vattnet var inte ovanför mitt huvud förrän några meter innan jag nådde formen, så uppgiften var inte så svår.

När jag vände formuläret uppåt på stranden var det tydligt humanoid, men såg inte ut som någon person jag någonsin sett. Humanoiden var kanske närmast en liten kines, kanske fyra fot åtta-tio tum lång. Jag hade ingen aning om huruvida HLR skulle fungera eller inte, men jag försökte det.

Efter ett par minuters HLR visade det sig att humanoiden andades bra. Sedan öppnade han (jag antog att det var en han) ögonen.Han blev lite häpen över mitt utseende men försökte inte resa sig eller röra sig. Jag frågade honom om han var Gratis gratis Strumpbyxor Fetish Story eller om det fanns något jag kunde göra för honom, men det var uppenbart att han inte förstod. Efter några minuter satte han sig upp och skissade sedan med ett finger två föremål i smutsen och pekade sedan på farkosten som såg ut att ha en öppning upptill (som den satt i sjön) med ljus som kom ut ur öppningen.

Jag klädde på mig -- det var kyligt i mina blöta underkläder -- och visade sedan mitt ljus på hans skisser. När jag hade en bra uppfattning om hur föremålen han skissade såg ut klättrade jag in i farkosten. Farkosten hade en kontrollpanel och diverse "prylar", som jag inte kände igen, strödda omkring. Det tog ungefär fem minuter men jag hittade vad som såg ut som de två distinkt formade föremålen som humanoiden hade ritat. Jag klättrade tillbaka ur farkosten och gav föremålen till humanoiden, som nu låg på knä och verkade vara mycket bättre än när jag lämnade honom, även om han fortfarande inte såg så bra ut.

Humanoiden nickade till mig när han accepterade de två föremålen. Han öppnade en, tog ut vad som såg ut att vara en miniatyr ficklampa med ett konstigt sken och perforeringar i ena änden och tryckte sedan den glödande änden mot hans hals och höll den där i tjugo eller trettio sekunder. Sedan log han, tog det andra föremålet, gjorde lite Granny Porr Story Story och på perfekt engelska sa det andra föremålet "Tack för att du hjälpte mig. Det finns en sak till vi måste göra, dock för att avvärja en katastrof."

Jag blev skrämd. Jag svarade "Vad behöver jag göra?"

"Du måste lyfta upp mig till öppningen i min båt och sedan följa mig in och flytta ett manöverdon när jag säger åt dig att göra det," svarade han.

Jag gjorde som han bad och när jag rörde på det som löst kunde beskrivas som en spak (även om jag aldrig sett dess like förut) gjorde han något ungefär tre meter ifrån mig. Jag hörde ett högt "virrande" ljud som blev gradvis tystare tills det stannade helt. "Vad gjorde du?" frågade jag humanoiden.

"Jag inaktiverade en antimateriamotor som skulle ha blivit kritisk inom 118 sekunder innan jag avaktiverade den. Hade antimateriamotorn blivit kritisk skulle den ha tagit ut allt inom en radie av cirka 750 miles", var hans svar.

Jag svalde hårt när han sa det -- min familj i Sacramento och mitt företag i San Francisco låg inom den radien. Jag var yr i huvudet i några sekunder, men kom sedan tillbaka.

Det var då jag var säker på att humanoiden inte var av denna planet; Jag såg antagligen ut som en bas som precis landat i en båt när min mun öppnades och stängdes utan att något ljud kom ut.

När jag hukade (utrymmet inuti farkosten var för litet för att jag skulle antingen stå eller sitta bekvämt) i min dvala aktiverade humanoiden någon sorts enhet på kontrollpanelen och Under lettiska kvinnors turné ljud som jag antog pratade, och liknande ljud utgick snart från kontrollpanelen.

"Vi borde gå ut igen och vänta på traktorfartyget", log han.

Jag gick ut, hjälpte honom och sedan utbytte vi information. Hans namn var, så nära engelska ord kunde komma uttalet, Knulla på gymmet. Jag sa till honom mitt namn. Han bad om ursäkt för att han kraschade och tackade mig igen. Efter utbyte av lite Cock Suckersblow jobb information - även om han vägrade säga "var" han kom ifrån - ställde Jaaar mig en bisarr fråga.

"Har du något emot om jag gör en genomsökning av din hjärna för att se vad du helst skulle vilja ha som belöning för att du hjälpte mig och räddade en stor del av din planet. Jag lovar att det inte kommer att påverka dig negativt på något sätt."

"Kan du inte bara fråga mig?" frågade jag.

"Ditt verbala svar skulle påverkas av många samhälleliga, etiska och andra överväganden och skulle inte vara det korrekta. Jag vill ge dig det du verkligen önskar dig", log Jaaar.

"Du menar allvar att det inte kommer att skada mig?"

"Jag lovar."

"Kommer det att få mig att tappa minnet?"

"Du har sett Men in Black för många gånger," skrattade han - ja åtminstone något som liknar ett skratt. Det svaret chockade skiten ur mig.

Jag svarade "OK - ha det."

Genom att ta ett föremål ur vad som verkade vara en ficka i hans - i brist på en bättre term, även om den var väldigt annorlunda än de i Star Trek - flygdräkt placerade han den försiktigt mot mitt tinning i ett par minuter. Sedan tittade han på en avläsning på föremålet och sa "Visa mig ett foto av Gail Preston."

Det chockade mig inte bara – det gjorde mig illa. Jag mumlade något och tog sedan fram min telefon och visade honom de fem bilderna jag hade på Gail på min telefon. Han pekade föremålet i handen på vart och ett av bilderna i några sekunder. Sedan bad han om kontaktuppgifter från henne. Jag gav det till honom, och han verkade nöjd. "Inom de närmaste två månaderna kommer Gail Preston att komma hem till dig när din fru och hennes man är borta från staden. Om hon är så benägen - och jag kan inte lova att hon kommer att bli det - kan hon söka sex från dig. Du behöver att veta hur du kommer att reagera när det händer."

Jag antar att jag sa något som svar, men jag kommer inte ihåg det.

Vi pratade ett tag till tills jag plötsligt märkte ett grönt ljus som badade i området runt oss. Jaaar log, räckte upp sin vänstra hand i vad som verkade vara som en scouthälsning och sa "Än en gång tackar jag dig Brandon Markham. Jag föreslår att du inte berättar för någon om detta eftersom det kommer att förstöra din trovärdighet." Hans sista ord var "Om du ser Gail i ditt hus och det finns två små flaskor med vätska, ge den gröna till Gail och du dricker den lila."

Sedan rörde Jaaar en artikel på hans bröst och ett gult ljus skar genom greenen och han drogs upp från marken. Jag tittade upp men kunde inte se var han försvann in i den molniga himlen men ljuset rörde sig uppenbarligen mot en stor skugga ett par hundra meter ovanför mig. När det gula ljuset försvann dök ett mycket större och mer intensivt blått ljus upp och badade farkosten i vattnet. Hantverket försvann sedan på samma sätt som Jaaar hade.Sedan badade ett annat blått ljus området där farkosten hade kraschat och efter ungefär en minut försvann den. När det väl gjorde det såg jag inte längre skuggan ovanför min position, bara molnen.

När jag kom tillbaka till min camping tittade jag på klockan. Det var bara cirka 110 minuter sedan jag gick. Jag verkade snabbt somna om, osäker på om jag verkligen hade upplevt det jag hade, eller om jag bara hade drömt.

Efter att det blivit ljust och jag ätit frukost gick jag tillbaka till där farkosten hade kraschat. Det fanns absolut inga som helst tecken på att något hade blivit stört; det såg likadant ut som det gjorde igår. Jag rapade några gånger och kom sedan ihåg det udda kombucha-teet. "Jag undrar om det teet hade något i sig som fick mig att hallucinera?" frågade jag mig själv.

När jag kom till där det fanns internettjänst letade jag upp "kombucha-te och hallucinationer" på Google. Jag hittade en handfull artiklar eller inlägg av människor som pratade om sina delirier efter att ha druckit kombucha-te. Det fanns inga vetenskapliga studier och de anekdotiska avslöjandena i inläggen var inte så allvarliga som jag hade upplevt, men en var nära. Efter att ha gjort ytterligare sökningar hittade jag en artikel från en obskyr kinesisk publikation som på engelska sammanfattningen (endast sammanfattningen översattes till engelska) visade att om vissa andra material kombineras med kombucha så kan en kemikalie av LSD-typ framställas.

Min upplevelse eller hallucination -- jag kunde faktiskt inte övertyga mig själv om att det var verkligt -- sysselsatte mig under tiden jag flög hem från Boise. När jag nådde San Franciscos flygplats hade jag övertygat mig själv om att det fanns en 95% sannolikhet att min upplevelse var en hallucination, inte verklighet. Inom en vecka hade jag nästan glömt bort det.

-----------------

Livet gick väldigt bra i ungefär två månader efter mitt River of No Return-äventyr.Jag var glad över att jag hanterade min Gail Preston-förälskelse/neuros bättre än jag hade varit på ett tag, och både min familj och mitt arbetsliv var fantastiskt. Sedan sa Jeanie konstigt nog en måndagskväll att min mamma hade ringt och att hon och min pappa verkligen skulle vilja träffa barnen och undrade om de kunde göra en snabb resa till Carmel (ungefär två timmars bilresa). Jeanie var för det och efter att jag pratat med mina föräldrar verkade det som att de var riktigt oroliga så jag sa "OK". Jeanie och barnen skulle komma dit sent på onsdagseftermiddagen och jag skulle gå med dem på fredag ​​kväll under helgen.

Jag gick till Joe på onsdagen om en ekonomisk fråga och fick reda på att han var på en konferens till Slavflicka fiktion på fredagskvällen; mitt problem kom inte i tid så jag sa till hans assistent att inte bry sig om att kontakta honom.

När jag skulle lämna kontoret vid 05:30 på onsdagen, inte säker på var jag skulle stanna för att äta, surrade min cell. Nummerpresentationen sa "Gail Preston." I det ögonblicket dök det Jaaar hade sagt till mig i min hallucination upp i mitt huvud. Jag stördes nog av det att jag zonade ut lite och inte svarade på några sekunder, men öppnade sedan med ett stenhårt "Hej".

"Hej Brandon, det här är Gail Preston," kom rösten i andra änden.

"Hej Gail, hur mår du, jag har inte pratat med dig på ett tag", var mitt entusiastiska svar.

"Jag vet. Det är en av anledningarna till att jag ringer, men jag har också en annan fråga att prata med dig om. Kan jag komma hem till dig ikväll?"

"Hör här, Jeanie och barnen är borta från stan i några dagar så varför äter vi inte middag tillsammans?" frågade jag och gick tillbaka på mitt löfte att hålla avstånd från henne. Hon gick lätt med på det och vi träffades på en avslappnad restaurang ungefär en mil från mitt hus och två mil från hennes.

Jag hade inte sett Gail på tre eller Nylonben Novell månader och jag skämdes över omrörningen i mitt gren när vi kramades hej. Vi blev serverade snabbt och höll en konstant skämt om många saker, vissa intellektuella, vissa vardagliga.Hon gav dock aldrig någon indikation på vad det var hon ville prata med mig om, så mitt under efterrätten frågade jag henne vad det var. Hennes ansikte skruvades ihop på ett konstigt sätt och sedan svarade hon "Låt oss vänta tills vi kommer till ditt hus."

För att vara ärlig så var jag orolig för att hon skulle komma hem till mig -- jag ville inte göra mig narr -- men jag gick med på det. Vi körde separat till mitt hus och båda parkerade i garaget. När vi gick in såg jag två små glas på köksbänken. Den med grön vätska sa "Granny Smith Smoothie", och den lila sa "Concord Grape Smoothie."

"Vad är dessa?" frågade Gail och pekade på de glorifierade snapsglasen.

"Jag vet inte", svarade jag. "Kanske något Jeanie gjorde innan hon gick."

"Jag skulle älska att prova den gröna," utbröt Gail.

"Varsågod", sa jag och tog upp den lila. "Ned luckan," fortsatte jag och vi båda tuggade ett uns eller två i glasen.

"Smakar riktigt gott", sa Gail och slickade sig om läpparna. "Jag måste få receptet."

Den lila smakade gott också.

"Så - jag är redo att prata nu," sa Gail och såg lite fåraktig ut. "Kan vi sitta i ditt vardagsrum?"

När vi väl satt oss, jag bekvämt, Gail obehagligt, började hon prata. "Jag har haft den Verktygslåda Story Fuckers upplevelsen den senaste veckan. Jag har fått in vissa saker i min hjärna till synes från ingenstans, och jag kan inte skaka av dem." Hon släppte en lång suck och frågade sedan "räddade du västra USA och Kanada genom att stoppa ett kärnkraftverk eller något från att bli kritiskt?"

Plötsligt flödade min upplevelse i Idaho genom mitt sinne, inklusive kommentarerna om "gröna och lila flaskor" från Jaaar. Var det verklighet och inte en hallucination?

"Hur.hur.har du.hur.?" Jag stammade, säker på att jag rodnade.

"Jag tar det som ett "ja." Jag har också till synes ständigt bombarderats med tanken att din belöning för att rädda miljontals liv relaterar till mig.Kunde du ha valt någon belöning som du ville, och belöningen du ville ha var sex med mig?" fortsatte Gail tyst.

Jag svalde hårt. Jag är säker på att min ansiktsblick sa att svaret på den frågan också var "Ja".

Vi bara stirrade på varandra under den längsta tiden. Min kropp och ansikte blev mer och mer rodnad ju längre jag stirrade på henne; Jag hade aldrig sett hennes ögon så intensiva. Samtidigt blev min kuk hårdare och hårdare; när jag kastade en blick ner i mitt gren såg det ut som att en kofot tältade mina byxor. och hon verkade slicka sig om läpparna.

Till slut ställde jag mig upp och gick fram till henne. Hon reste sig för att möta mig. Hon bokstavligen hoppade in i mina armar och jag gav henne den mest passionerade kyss jag kunde medan hon slog benen runt mig. När vi äntligen bröt vår serie av kyssar tittade hon mig i ögonen och sa "Att ha sex med mig är det du önskar dig mest i världen?"

"Ja.ja" kvävde jag ut och kysste henne sedan igen. "Jag har längtat efter dig sedan dagen jag träffade dig."

Gail log: "Jag har längtat efter dig också, och min lust har intensifierats avsevärt den senaste veckan!"

Jag antar att jag bar henne till sängen i gästrummet, för vi hamnade där, men allt jag minns är en överväldigande önskan att gnugga mina händer över hela hennes kropp och sedan plantera min kuk så långt upp i hennes fitta att det kittlade henne tonsiller. När vi väl låg nakna i sängen tog hon tag i mitt huvud mellan sina händer och sa "Full me nu. post-play later!"

Med mig på toppen begravde jag sakta men målmedvetet min kuk i hennes fitta. Det gick långsamt för trots hur blöt hon var var hon tajt -- väldigt tajt. Penetrationen var dock himmelsk, och när jag väl var helt begravd skakade hon och darrade som om hon hade stuckit in fingret i ett ljusuttag. Hon fick en orgasm från enbart penetration, en första enligt min erfarenhet. Efter bara en handfull reciprokeringar i hennes pulserande fitta fick hon en andra orgasm.Under hennes andra orgasm klämde hennes pc-muskler så hårt på min kuk att jag sprutade vad som verkade som en liter sperma in i hennes vagina, vilket resulterade i den längsta orgasmen i mitt liv med minst det dubbla. Hennes verkade fortsätta i samma längd som gälla skrik och låga stön från oss båda.

När vi äntligen kopplade ur fortsatte hon bara att mumla "Wow!" Åtminstone upprepade jag en fras snarare än ett ord, nämligen "Du är en gudinna!"

När vi äntligen återfick lite medvetenhet log hon och sa "Jag trodde inte att det du ville mest i livet var att knulla mig. Nu gör jag det. Det var i en annan galax än något annat sex jag någonsin haft."