Ryska kärleksordbok söta saker

Detta är den första historien i serien "Berättelser från under det gyllene taket". Dessa berättelser innehåller en del dialog på tyska och den tyrolska dialekten, översättningar av den tyska dialogen ingår. Tyskan har inte redigerats. Eventuella fel är helt och hållet författarens fel.

Wade är en fattig, självförvisad översättare som möter den vackra Ana, vars planer för honom är mindre än rena.

Wade, en dålig översättare, träffar den vackra, skändliga Anja

Kapitel 1

Bullret från kunderna som lägger beställningar och chattar på tyska distraherar hela tiden Wade från sitt arbete; han älskade att lyssna på kunderna och servitriserna kvittra grüss di och sidfiat di till varandra som fåglar när de kom och gick. Snittarna av samtal i deras allsångsröster präglades av ja eh, amal, och oder fortsatte att dra honom bort från samma två meningar som han fortsatte att läsa om och om igen när hans ögon blev suddiga av att titta på datorskärmen.

Han tittade upp när servitrisen kom. Med en "bitte schön", satte hon sin cappuccino med en bladdesign i skummet, de två kanelkakorna som följde med den och ett glas vatten på sidan bredvid hans bärbara dator."Tack. Haben Sie viel zu tun heute. (Tack. Har du mycket att göra idag)?" frågade han.

Hon ryckte på axlarna. Hennes blonda hår drogs in i en hästsvans, hennes svarta skjorta var stoppad i kanten på hennes svarta byxor och pengarbälte som gav henne en blick av effektivitet. "Mäh, inte riktigt. Turisterna brukar komma senare på morgonen. Är du student?"

"Nej, jag har en intervju där borta om en stund", gjorde han en gest mot byggnaden tvärs över gatan. "Jag dricker alltid en kaffe innan en intervju. Gratis jävla porrhistoria är en lycka till, även om det inte har fungerat så bra på sistone", tillade han bistert.

Han hade väckts av ett samtal från en hårt klingande kvinna som frågade om han var tillgänglig för en intervju senare samma morgon. Han tog snabbt på sig sin nu skrynkliga vita skjorta med knäppning, mörkblå byxor och skyndade över.Han bestämde sig för att han kunde avsluta sitt översättningsuppdrag medan han väntade. Han var tvungen att skicka in den innan lunch, den var nästan klar i alla fall, han ville bara korrekturläsa några rader han hade haft problem med. "Wie lange haben Sie hier gearbeitet. (Hur länge har du jobbat här?)"

Hon lutade sig fram och tittade på textraden framhävd på hans datorskärm, där tyget på hennes blus delade sig runt knapparna, kunde Wade se formen på hennes bleka bröst som skjuts upp lockande av hennes behå, "Die Frau von der die Rede war."

"Jag översätter en nyhetsartikel." Wade var ganska stolt över detta. Han hade drömt om att bli översättare sedan gymnasiet. Det verkade alltid så glamoröst i hans fantasi, att du kunde avsluta ditt projekt för dagen medan du satt i ditt lokala kafé. Men verkligheten var att när du bara har råd med en måltid med ris eller nudlar om dagen, ibland med hackade varmkorvar, var det inte så glamoröst längre. Ändå gjorde han något han älskade. "Hur skulle du översätta det?"

"Jag skulle säga, 'Kvinnan som höll talet'."

Wade vände sig tillbaka till skärmen, förvånad. Han skulle gå med "kvinnan alla pratade om", men nu kunde han se att hennes version var korrekt.

"Sie konnen ja gut übersetzen (Du översätter bra)."

"Mäh, inte riktigt. Vi måste lära oss engelska tidigt här. Jag pratar engelska så mycket på jobbet att jag nästan glömmer bort att tyska är mitt modersmål." Hon skrattade.

Bra för dig, muttrade Wade för sig själv.

Servitrisen rätade på sig och höll upp ett kvitto, "Så, 2,50 € tack." Hon sträckte ut hakan medan hon väntade.

Wade ger henne några euromynt, "Bitte, stimmt schon."

"Tack." Hon stoppade växeln i pengapåsen vid midjan. "Vilket jobb intervjuar du för?"

"Det är ett översättningsjobb."

"Na, viel Glück, lycka till, som vi säger.

"Tack."

Wade fingrade på kanten av sin kaffekopp och såg servitrisen gå iväg. Vad har jag. "Endast engelska" skrivet över hela mitt ansikte? Att få österrikare att prata tyska snarare än engelska till honom när han pratade med dem på tyska var en utmaning. Det kändes för honom som att du praktiskt taget måste prata perfekt tyska innan en österrikare svarade dig på tyska. För att komma så långt var du dock tvungen att få dem att prata med dig på tyska. Det var en ond cirkel som han var tvungen att upprepa varje gång han träffade någon ny. Det hjälpte inte att hans accent kom fram och grammatiken svikit honom när han var nervös. Det måste vara någon hemlig kod eller några magiska ord som de inte vill att vi ska veta, skrattade han åt sin egen fantasi, även om den verkade ha en viss giltighet.

Den första veckan i detta nya land hade han fått ett par författarjobb och det såg ljust ut, men sedan fick han ingenting de kommande två veckorna. Han blev glatt överraskad när ett företag skickade honom ett andra, större jobb, men hittills hade han knappt fått tillräckligt med arbete för att betala maten, för att inte säga något om hyran. Nu antog den här servitrisen att hon var en universitetsstudent, översatt bättre än han. Hans förhoppningar om att få det här jobbet blev svagare för sekunden.

Han tittade på tiden på sin dator. 15 minuter kvar,'Fy fan.' Han sparade filen och skickade den till klienten innan han tömde sin cappuccino i en klunk. Gatan var full av människor som skyndade iväg till jobbet, den svala höstluften kändes bra på kinderna. Han väntade på att en bil skulle passera innan han rusade över gatan och uppför trappan i en gammal, grå byggnad.

Sekreteraren på kontoret ledde honom till ett stort rum med flera stora skrivbord med flera stolar vid vart och ett av dem. Han gick fram till där en medelålders kvinna satt böjd över en hög med papper. Det strama träkorset som hängde på väggen bakom kvinnan dömde honom tyst och rynkade pannan i ogillande mot hans skrynkliga skjorta och byxor. Han svettades lätt av att gå uppför trappan. En svettpärla rann ner för kinden, han hoppades att han inte hade förstört hans skjorta.

Kvinnan tittade upp från CV:t framför sig när Wade närmade sig. "Är du Wade Sprakwyn. Tack för att du kom i dag, jag ber om ursäkt för att vi inte kunde ge dig mycket information via telefon." Kvinnan skakade hans hand. "Jag heter Gabi Stein. Jag är projektledare här. Vi utför översättningstjänster och det har kommit in några stora projekt som måste bli klara snabbt." Wades spetsade öron för det. "I ditt CV skrev du att du har gjort lite litterär översättning. Är detta något du kanske kan hjälpa oss med?"

"Y-ja, jag skulle vara intresserad av att hjälpa till."

Han fruktade tanken på att behöva åka tillbaka till republiken Cascadia och stå inför en förkrossande mängd skulder. Hans planer på att betala av sina studielån med ett kallbryggt kafé/modern tysk bokhandel gick upp i rök när den heta yogastudion bredvid fattade eld på grund av en kortslutning i en av elkablarna till deras solpaneler. Av någon anledning täckte Renee Ross bröst försäkring inte sololyckor och han hade fastnat med att betala för en kaffebryggare med industriell styrka och massor av tyska böcker och tidskrifter.

"Super. När kan du börja?"

Innan han hann svara öppnades dörren bakom honom.

"Hej, mausi. Mia san heit g'gang'n. (Hej, älskling. Vi gick idag)" Wade tittade över och såg en ung kvinna med fylliga läppar komma in i rummet och prata livligt i sin mobiltelefon. "Vädret var fruktansvärt. Men på toppen var det helt sjukt." Wade älskade att inkludera den kaliforniska surfarslangen i den annars väldigt tyrolska meningen. "Haha. Ja, precis. Vi måste gå ombord igen någon gång. Ja, pussar, ciao, ciao."

"Anja, hier är Herr Wade Sprakwyn. Er wird dir mit den Übersetzungen helfen. (Anja, det här är Mr Wade Sprakwyn. Han kommer att hjälpa dig med översättningarna.)" Gabi vände sig till Wade. "Detta är Ms Anja Nemec, en av våra översättare. Ni kommer att arbeta tillsammans med detta översättningsprojekt."

Får jag lyssna på den rösten. Booya. tänkte Wade för sig själv. "Schon Ihnen kennen zu lernen. (Trevligt att träffa dig.)" Wade reste sig och sträckte ut sin hand till Anja.

Hon skakade på den och tittade misstänksamt på honom. "Har du någonsin översatt förut?"

"Jag har översatt några tidningsartiklar och några noveller", borstade han några strängar av ljust, brunt hår från ögonen.

Anja vände tillbaka till Gabi. "Hur kan någon som aldrig har gjort litterär översättning hjälpa oss. Vi behöver inte någon annan som David igen för att komma in, försöka ta över allt och förstöra det hela igen."

"Du behöver någon som kan redigera dina litterära översättningar så att de låter naturliga för engelsktalande." Gabi samlade ihop en hög med papper och en arbetsbok fylld med klisterlappar. "Kan du skicka mig resten av översättningen innan lunch. Då kan du koncentrera dig på andra halvan."

"Ja, bättre. (Säker.)"

"Wade, vi kan få dig registrerad på mitt kontor."

kapitel 2

Orden på skärmen framför Anja suddas ut. Hennes ögon sved när hon knäppte ihop dem. Hon gnuggade tinningarna och försökte dämpa den kommande huvudvärken när hon tänkte på vad som behövde göras, Måste jag slutföra alla 10 sidorna ikväll. Jag hoppas att den nya killen inte krånglar. Allt jag behöver just nu är ännu en David som förstör saker.

"Anja. Servus! (Anja, hej!)" En man klädd i en mössa med bilden av ett marijuanablad dök upp över hennes axel.

"Hej Jörg. Jag kan inte prata just nu. Jag har mycket att göra." Hon sträckte upp en hand för att justera sin halsduk så att den täcker halsringningen på hennes blus.

"Vad är det med dig?" Han ramlade ner i sätet bredvid henne. Han skulle ingenstans.

"Vi har ett stort projekt för en viktig kund som måste avslutas ikväll. Jag fick precis reda på att jag har en ny medarbetare som vet Flickor Flickor Från Ukraina han kommer att fungera. Jag behöver det här jobbet för att fungera tills jag kan få det där journalistjobbet ." Anja smällde på Enter-tangenten hårt som för att betona sin poäng.

"Du, journalist?" Jörg hånade.

"Vad ska det betyda. För din information kan jag skriva bra artiklar, jag fick den där researtikeln publicerad eller hur. Jag ska skriva en till om snowboardåkning genom Nepal och Tibet. Nu, om du inte har något emot det.jag måste verkligen tillbaka till jobbet!"

Jörg höjde händerna i skennederlag. "Okej, vi ses senare då."

Anja slöt ögonen och gnuggade tinningarna. Jag kan inte låta honom komma till mig så. Hon grämde sig själv, han kan vara en sån röv ibland dock.

"Hej Anja. Allt klar. (Hej Anja, vad är det?)" Wade kom in några minuter senare. Doften av kaffe fyllde rummet.

Anja tittade upp över sin bärbara dator med en bild av Buddhas öga och hand på ryggen och stirrade på ögat när hon såg honom luta sig bakåt i stolen över skrivbordet från henne. "Vart var du?"

"Va. Jag var tvungen att skriva på mitt anställningsavtal."

Hon skakade otåligt på huvudet, "Jag mailade dig den första delen av översättningen. Rätta den och skicka tillbaka den till mig." Hon försvann tillbaka bakom sin datorskärm.

"Finns det en kopia av det tyska originalet som jag kan använda?"

"Du behöver inte den tyska versionen, korrigera bara översättningen."

Hon hade en nästan brittiskt klingande böjning av några av hennes ord blandat med tyskböjd engelska som Wade tyckte var charmigt. Wade öppnade filen och rynkade pannan när han läste den första meningen. "Varför vattnar hon en trädgård mitt i centrum?"

"En servitris ringer på borden hon serverar henne Schanigarten."

"Åh, hon är en servitris. Så "hon vattnar sin trädgård", betyder att hon serverar drinkar till kunderna eller vad som helst?"

"Genau. (Exakt.)" Anja rynkade på näsan. "Hur kan du hjälpa till med det här projektet, när du inte ens förstår hälften av uttrycken i berättelsen?"

"Tja, vissa av dessa översätts inte bra till engelska. Det finns några andra saker som inte är vettiga," Han tittade på översättningen igen. "Till exempel, varför ger hon honom en blomkorg."

"Hon tackar nej till honom. Vi måste slutföra det här innan dagens slut.Vi har inte tid att gå igenom varje liten detalj!"

"Titta, jag säger bara att sättet du översatte några av dessa fraser inte är meningsfullt. Vi använder inte de där trädgårdstermena på engelska. Om du kunde ge mig det tyska originalet skulle jag kunna göra om en del av det här och det skulle låta mycket bättre.

"Denkst du, dass du mehr über übersetzen weisst als ich. (Tror du att du kan mer om översättning än jag?) Jag har gjort det här i fyra år. Du fixar bara eventuella stavfel eller grammatiska fel, men vi har inte tid att debattera varje liten rad. Det här måste göras ikväll!"

De säger att när någon blir känslomässig byter de till att tala på sitt modersmål, om de inte redan var det. Den känslomässiga effekten av Anjas uttalande på tyska resonerade genom Wade när han tog ett djupt andetag och hans ögon gled över hennes drag: Hennes ansikte glittrade lätt av svett, hennes starka axlar rörde sig upp och ner med hennes arga andetag. Hennes fylliga bröst hade redan ansträngt sig mot hennes ljusa skjorta, verkade redo att brista ut när hon tog ett djupt andetag. Hennes händer vilade på vardera sidan av hennes bärbara dator, hon lutade sig nästan över honom. Den övre delen av hennes axellånga svarta hår, framhävd mot lysrören bakom henne, reste sig. En energi verkade strömma igenom henne, som om hon kunde springa över bordet när som helst och fick hennes axellånga, svarta hår att resa sig.

Det var en belysning utanför fönstret, åskan rullade förbi utanför strax därefter följt av ljudet av ett kraftigt skyfall. Anjas axel föll och hon hängde med huvudet, all spänning släppte från hennes kropp för varje andetag. Anja sjönk tillbaka i stolen och sträckte ut handen efter sin egen kaffekopp. "I hob die Schnauze voll von diesem Projek. (Jag är trött på det här projektet.)"

"Var?"

"Nichts (Ingenting)." Hon tog ett nytt djupt andetag. "Jag har jobbat riktigt hårt på den här historien. Det har varit det ena efter det andra, antingen klienten eller Gabi var inte nöjd med det ena eller det andra.Nu är vi nästan klara och du kommer inte att förstöra det!" Istället för de mjukt böljande lokala rytmerna Wade hörde när hon pratade i telefon, efterliknade nu "s:en" i Anjas högtyska väsandet av en tekanna och hennes "k:n" " och "sch's" smällen av bestick mot en tallrik.

"Hej, jag vill också att det här projektet ska bli framgångsrikt. Jag vill inte gå tillbaka till att sitta i ett callcenter och prata med gnälliga kunder om varför jag inte kan ta bort en avgift från deras faktura. Men jag kan inte hjälpa en mycket när allt du ger mig är den engelska översättningen och inte ens kommer att svara på mina frågor!" Wade tog ett djupt andetag och pekade på sin datorskärm. "Titta, vissa av dessa uttryck är inte vettiga på engelska. Som det här: efter att killen försökt flirta med servitrisen, säger hans vän"Bara de tuffa kommer in i hennes trädgård. Vad är det där. Säger hans vän att hon är mycket underhållsskyldig?"

"Högt underhåll?" Anja rynkade på näsan, flickan var inte en maskin som skulle repareras.

"Hon är svår att arbeta med."

"Han säger åt sin vän att fortsätta försöka."

"Så, det betyder något i stil med "Du måste jobba hårt för att få henne att acceptera dig?" Vi skulle kunna testa något som "Du måste jobba på det för att komma med henne." Eller. om vi vill hålla igång trädgårdens ordlek: "Du måste vara tuff för att komma in i hennes trädgård."

"Ja, det låter bättre." Anja erkände motvilligt. Kanske kommer han att vara till hjälp.

"Se, om jag kunde ha det tyska originalet att titta på, skulle jag kunna slå upp uttrycken och vi skulle inte behöva göra det här."

"Jag har redan sagt det. Du behöver inte originalet. Arbeta bara igenom översättningen, om du inte förstår något annat, fråga mig!"

Wade suckade och vände sig tillbaka till sin datorskärm. Det mesta av översättningen var lätt att fixa, det var bara några ord här och där som behövde ersättas eller infogas, eller små grammatiska ändringar att göra, men det fanns några fraser och uttryck som han helt enkelt inte kunde förstå. Hans ögon blev suddiga när han försökte läsa orden på hans datorskärm.

Wade kommer in i pausrummet precis när Anja och Jörg skiljer sig.

"Verstehst du uns wenn wir so reden. (Förstår du oss när vi pratar så här?)" Jörg körde blicken över Wade.

"Meistens. Das Dialekt ist schwer zu verstehen. (Mest är dialekten svår att förstå.)"

"Dialekten här är inte så dålig. Det är en blandning av högtyska och dialekt. Men det finns några bra saker att veta," började Jörg viktigt, "Du sägerlei' istället för 'nur', men om du verkligen vill låta lokal, lägg 'oder' i slutet av varje mening." Han tog en klunk av sin drink. "Så, Gabi säger att du är en översättare?"

"Ja, mest affärsartiklar, men några noveller."

"Oh ja," Jörg ställde ner sin kopp och lutade sig tillbaka mot disken med armarna i kors. "Jag gjorde en Google-sökning och jag kunde inte hitta något som du har gjort. Var fick du din översättning publicerad?"

"Tja, det stod i en journal, du kanske inte kunde hitta det på Google."

"Jag skulle fortfarande kunna ta reda på det med en "översatt av."-sökning, ställde sig Jörg upp. "Du ljög i din intervju. Jag undrar vad Gabi skulle ha att säga om det."

Innan Wade hann svara gick Jörg nonchalant ut ur pausrummet.

Efter lunch fick Wade kämpa för att hålla ögonen öppna, trots adrenalinet från samtalet med Jörg. De få timmars sömn han hade fått i natt började ta ut sin rätt. Jag ska bara vila ögonen en minut.

I hans dröm fortsatte dimmiga ord att sväva upp till ytan av ett mörkt hav. Han kände på något sätt de tillfälliga formerna på bokstäverna som stavas tyska ord, tills de förvandlades och stelnade till sin engelska motsvarighet som han kunde läsa.

Ännu en åska fick Wade ur sömnen. Regnet hade släppt och bergen lyste ljust orange när himlen skiftade från ljus till mörkblå. Nålstick av gult ljus glödde där skidliftarna började lysa mot bergen som han kunde se genom kontorsfönstret.

"Jörg, hallå. Hej, jag kan verkligen inte prata just nu. Jag är fortfarande på jobbet. Nej, jag vill inte komma hem till dig!" Wades öron piggnade till. Hennes tyska var nu mer tyst, inte alls lika livlig som tidigare. Hon hade huvudet nedåt och täckte munnen med handen. Wade såg Anja stå upp och titta ut genom fönstret på bergen när solen gick ner över dalen. "Ja, fint på taket, vi ses senare. Ja, du är då."

Varför går hon inte bara ut. undrade Wade och tittade upp för att se Anja sträcka ut armarna över huvudet, och Wade fick en skymt av hennes trimmade mage under skjortan.

Han tittade på klockan. Ryska kärleksordbok söta saker var bara 6, fortfarande dags att göra något innan vi åkte hem. "Kann ich dir auf einem Kaffee einladen. (Kan jag bjuda dig på en kaffe)?" Wade lutade sig bakåt i stolen och sträckte sina långa armar över huvudet. "Jag borde prata mer tyska med dig. Då kunde jag förstå dessa uttryck bättre."

Anja lutade på huvudet innan hon gav honom en papperskorg, "Det är för sent för kaffe nu. Hur som helst, när jag ser dig tänker jag automatiskt på engelska." Hon blinkade innan hon tog tag i sin jacka och tog på den. "Så vi ses imorgon, ciao, ciao." Wade log och kastade sin tomma kaffekopp i papperskorgen.

"Anja, Wade. Får jag se er båda på mitt kontor?" Gabi stack in huvudet, precis som Anja hade kommit till dörren.

Kapitel 3

Det regnade igen när Wade floppade ner på en bänk utanför kontorsbyggnaden och lutade sig tillbaka och lät det svala regnet skölja över hans ansikte. Den kalla luften kändes bra mot hans hud. Wade hörde Gabis ord precis innan han gick, fortfarande Het äldre brunett, de skar Wade till benet: "Tyvärr kommer vi inte längre att behöva era tjänster efter morgondagen. Kunden har beslutat att avbryta resten av projektet av kostnadsskäl och det gör vi. har inget annat i kö för tillfället." Han kunde inte tro det, Gabi hade sagt att det fanns andra projekt att jobba på och nu hade de försvunnit. Så mycket för ett fast jobb.Ändå hade en dag där tjänat honom mer pengar än att arbeta frilans.