Halle Berry och Billy Bob Thornton Sexscen

Sean log när han stängde dörren till sin bil och sprang uppför uppfarten med sin Gamespot-väska. Hans senaste köp gick direkt till jobbet. Efter en drink eller två. Egentligen var det för mycket arbete att hälla upp drinkar, han tog bara hela flaskan och ställde den bredvid sig när han satte in spelet i sin Xbox 360 och slog på systemet. "Fan det här spelet är bra!" ropade Sean när han började spela.

"Få mig härifrån!" Sean skrek, han var normalt inte klaustrofobisk men något med garderoben verkade bara sluta sig runt honom. Det hjälpte inte att det var helt kolsvart i rummet, det var inte ens ett ljus som smög in under dörren. Han kunde inte ens se sina händer eller säga med säkerhet om hans ögon ens var öppna. Den fullständiga svärtan i kombination med ljuden utanför drev honom sakta till skräckanfall. "Hjälp. Jag är instängd!"

Värre sedan han vaknade i sitt lilla fängelse kunde han inte ta reda på var han var eller hur han hade kommit dit. Det sista han kunde komma ihåg med någon klarhet var att hämta sitt reserverade exemplar av Left 4 Dead 2 från den lokala Gamestop men han hade inte ens fått spela av någon anledning. Hans sinne ville helt enkelt inte ge honom ett nyare minne, han var ganska säker på att han hade druckit och gick ut på internet för att kolla sin post men det låg en dis över minnen som bara inte skulle lyfta bort. "Snälla du." Han gnällde.

Mörkret räckte för att hålla honom förbannad och att bli inlåst var ännu värre men det som verkligen började skrämma honom var ljuden precis utanför dörren och genom väggarna. Det var skrik och morrande som inte lät som någon person eller något djur han någonsin hört. Det hördes ett gurglande ljud och ibland passerade ett skratt rakt igenom dörren. Det tog aldrig så mycket som en sekund att borsta sig mot väggen. När något väl grymtade genom rummet var det så stort att det skakade.

Sean hade gjort sitt bästa för att leta igenom den lilla garderoben efter något han kunde använda för att fly från sitt fängelse, men det hade inte funnits mycket av någonting. Åtminstone inget som han kunde använda blind för MacGyver väg förbi dörren. Det fanns färgburkar, han trodde i alla fall att det var färgburkar men de kunde ha varit jättelika kaffeburkar för allt han kunde säga. Det fanns ett hagelgevär men inte tillräckligt med utrymme för att rikta det mot dörren. Det fanns inte ens tillräckligt med utrymme att sitta ner utan att korsa benen. "Hjälp!" Han hade en tre fot lång metallrör men inte utrymmet för att svänga det. Han hade försökt att stötta den mot väggen och hoppa på den och slå huvudet i taket som var precis tillräckligt högt för att han inte behövde böja sig.

"Varför är jag här?" Sean var nära att gråta när situationen förändrades något och han hörde något nytt. De skriken var på väg bort från honom, men bättre än så var att han kunde höra rop, begripliga rop och skottlossning. "Hjälp hjälp!" Pistolskriken, ropen och skotten var över på bara trettio sekunder och sedan blev det tyst igen. Sexmöbler berättelse var på något sätt mer upprörande än vad skrattret hade varit bara några sekunder innan. Det var över men det lät inte som om någon hade vunnit, det lät som om de på något sätt hade dödat varandra, det fanns inget gnäll, men det var inget skrik längre heller och hur hårt han än ansträngde sig gjorde inte Sean det hör folk gå heller. "Hjälp." Han viskade så mjukt att han inte ens hörde sig själv. Han bara sjönk ner i sitt lilla fängelse och gnällde.

En gruff röst bröt tystnaden, "fan, de har Bill. Vi har vapen här."

Det var Den ryska flickan Ruslana vill människa, någon hade överlevt och det var en människa. För ett ögonblick var Sean så upprymd att han helt glömde att ringa på hjälp. Han bara log. Han var så lättad att han faktiskt kunde känna spänningen strömma ut ur hans kropp. "Hej få mig härifrån!" Han skrek ännu en gång till fullo. När det inte kom ett omedelbart svar skrek han igen.

"Behåll trosorna på mig, jag kommer." Rösten svarade. Lamporna i rummet slog plötsligt till och sedan öppnades dörren. "Hur hamnade du instängd där?"

"Jag vet inte. Var är jag?" Sean var nästan förblindad av ljuset och kunde inte blinka bort det.

"Shit du har minnesförlust. Titta så länge du vet hur man använder den där saken och du inte bromsar oss kan du följa med oss." Rösten hade nickat mot hagelgeväret Sean höll i ena handen, inte för att Sean såg något mer än en suddig konturrörelse. "Vi måste dock gå, de hittar oss ganska snabbt om vi stannar här."

"Ännu en överlevande?" Sean lyckades blinka bort den sista av sin ljusblindhet i tid för att se en välbildad ung kvinna. Hon var klädd i en rosa kappa över en svart t-shirt och tajta blå jeans. Om hon inte var täckt av en rå blandning av blod och något som Sean bara kunde beskriva som vätska skulle hon ha varit underbar och ärligt talat var hon fortfarande vacker. "Man hittar överlevande instängda i garderober, det här är precis som Zombie Wars, dess nötter. Jag är Zoey och den här klyschiga bikerpojken är Francis, skratta inte han kommer att slå dig och ja det är ett fruktansvärt tjejnamn för en sexfots tre tatuerade cyklister i en läderväst. Vi har en annan kille med oss; han försöker för närvarande hitta en väg genom den här kontorsbyggnaden. Vi kommer på det bästa alternativet för att ta oss härifrån för att komma till floden och stjäla en båt."

"Efterlevande?" Sean mullrade tydligt förvirrat men istället för att svara tog Zoey honom i handen och ledde honom till fönstret så att han kunde se kropparna utspridda över hela öppningen. "Zombieapokalyps?" Seans axlar föll ihop. Han hade alltid vetat att det här skulle Kinky en dag. "Fan. Så vad är planen?"

"Planen unge bror är att gå igenom resten av den här byggnaden och fortsätta österut. Jag har varit genom Riverside förut och jag har en vag uppfattning om var vi kan få tag på en båt.Jag tror åtminstone om vi kan komma på vattnet kommer dessa saker inte att kunna simma, och vi kanske kan hitta någon plats där de här sakerna inte har kommit. Jag heter Louis och du är det?" sa en svart man klädd i en vit knappskjorta och svart slips. Den översta knappen var lossad och slipsen var lös och ärmarna kavlade upp till armbågarna. Han såg ut som om hans bil hade gått sönder på väg hem från jobbet och han skulle precis byta däck.

"Sean, jag är Sean Renaud och ."

"Han har minnesförlust." Francis bröt in. "Kan vi gå?"

Louis ledde vägen genom resten av byggnaden och stannade vid dörren och toppade ut. "Hur illa är det?" Francis sa chambering en runda in i sin M16.

"Jag har sett Sexpistoler som dödade. På tre?" Louis svarade. Zoey och Francis nickade båda som svar. "Tre!" De skrek alla och hoppade ut genom dörren och sköt in i en tjock skara zombies. Seans ögon lyste upp men han rusade ut men det fanns inget nära nog för ett hagelgevär. De tre var fantastiska, även efter att ha varit i militären, och eftersom de var ett ganska bra skott var det fantastiskt att se de tre i aktion. Varje gång de tryckte på avtryckaren föll en annan zombie och de sprang i nästan högsta hastighet hela vägen.

Sedan slet ett i mänskligt skrik genom natten. Sean hade hört det ljudet förut när han var inlåst i garderoben och det hade fyllt honom med skräck då. Nu ute i det fria var det starkare och verkade bli från alla håll på en gång. Han såg något hoppa över huvudet och sedan var det en oskärpa av klor som försökte slita av hans ansikte. Han fick knappt hagelgeväret mellan sig och zombien i tid för att hålla ögonen intakta. "Hjälp!" Zoey var den som räddade honom, axeln kollade zombien och sköt sedan med två pistoler tills den var död.

Sean kunde inte låta bli att stanna och stirra på den. När han levde hade mannen varit svart, nu var han en askbrun färg.Han var klädd i en svart huvtröja som drogs hårt runt hans uttorkade ansikte men detaljen som verkligen stack ut hos honom var hans händer. På något sätt hade hans fingrar redan mestadels ruttnat bort och lämnat efter sig vässade benspetsar som han använde som klor. "Kom, låt gå!" Frances tog tag i Sean i baksidan av kragen och skickade honom snubblande mot en buss som hade kraschat in i en vägg. "Här genom!" Det var en snäv gränd men det gjorde faktiskt fotograferingen ännu lättare.

"Jag tror att jag ser ett säkert rum där uppe, vi måste bara komma över det här staketet." ropade Zoey. Francis, Louis och Zoey sprang plötsligt uppför en trappa, men Sean hoppade mot staketet och tog lätt tag i toppen och drog sig över. Han hörde någon hosta över huvudet och tittade upp lagom för att se någon sorts rosa tentakel som lindades runt hans hals och halvvägs ner över bålen som klämmer fast armarna. Han kunde knappt andas än mindre ropa på hjälp.

De andra hade stött på något för att de skrek och något vrålade. Sedan brändes plötsligt byggnaden de hade gått i lågor. Sean såg förskräckt på när tre av dem sprang ut ur byggnaden och jagades av vad som bara kunde beskrivas som en Hulk. Den liknade mer en gorilla än något annat avlägset mänskligt, musklerna i bröstet och axlarna var så överutvecklade att huvudet var svårt att sätta fingret på. Varje gång den svängde med armarna så flög något. Papperskorgar, soptunnor till och med den rev ut en stor del av tegelväggen och verkade inte ens märka vad den hade gjort, mycket mindre bryta steg.

Seans lungor började brinna när Hulken jagade Zoey och de andra tillbaka på samma sätt som de hade kommit och utom synhåll. Han slutade kämpa nästan helt, det var meningslöst och värre att det slösade bort den lilla luft och energi han hade kvar. Sean slöt ögonen och hängde slappt och visste från när han hade brottats med sina vänner hur lång tid det kan ta för honom att dö.

Det började bli mörkt runt honom när han hörde ett skott avlossas och han släppte ner på trottoaren och kippade efter luft. "Här, låt mig hjälpa dig upp." Zoey drog redan Seans arm över hennes axel och hjälpte honom upp på fötter när Francis gick fram och slog in näven i Seans mage. "Francis!"

"Nej, han behöver höra det här. Hej jävla fläck. Jag vet inte om du har märkt det eller inte men vi är inte många här. Vi kan inte gå iväg själva, du kunde ha blivit dödad. Sanningen är." Han tog Sean i kragen och slog honom mot staketet. "Jag bryr mig inte om du dör, men den där grejen där, den där tanken. Om du hade varit där med din pistol så Sexmodeller Porr Story det kanske inte tagit mig, jag tror att jag bröt ett revben eftersom du gick av själv. Förstår du. Vi stannar tillsammans, regeringen, militären, till och med mitt gamla gäng kan ha lämnat oss för döda men vi gör inte så mot varandra. Den enda vägen ut ur detta helveteshål är tillsammans." Skramlade staketet en sista gång Francis vände sig om och sprang in i något som såg ut som ett panikrum. Det var förmodligen ett stopp från ett bombskydd komplett med en tung ståldörr. Louis var redan inne.

"Du vet att han har rätt." sa Zoey. "Nu går vi in, vi är säkra."

Tanken på att vara säker på en plats som var överkörd av zombies verkade skrattretande för Sean men han tänkte inte argumentera med dem. Den som hade använt, eller hade tänkt att använda denna plats som ett skydd, hade fyllt det för alla möjligheter. Det finns sovsäckar, torkad mat, vatten, första hjälpen-kit, tillräckligt med kulor för att föra ett krig mot ett litet land och det bästa av allt vapen. Bekämpa hagelgevär som de som SWAT-teamen använde och M16. Bara jaktgeväret såg riktigt malplacerat ut. För Sean var M16 lite som att gå hem. Han saknade faktiskt hur det kändes i hans famn efter att ha tagit sig ur Marines några år tidigare.

"Vi ska vila här, gå ut först på morgonen. De brukar vara mindre av dem under dagen ändå.De är i alla fall lättare att se." sa Frances och satte ryggen mot den släta betongväggen och gled ner till rumpan. Louis gjorde samma sak i ett separat hörn. Det var bara Zoey som brydde sig om att klä av sig och glida ner i en av sovsäckarna .

Sean menade inte att stirra men han kunde inte riktigt hjälpa sig själv. Hon verkade större än livet när hon bekämpade zombies. När hon klädde av sig var det så uppenbart att hon var så liten. Hon hade små fötter och var bara knappt över sex fot lång. Trots att hon var i mitten av tjugoårsåldern kunde hon lätt ha passerat en tonåring, speciellt med håret uppe i hästsvansen. "Du gillar vad du ser?" Zoey retade och lutade sig lite så att han kunde se hennes rumpa bättre.

"Förlåt, det gjorde jag inte."

"Det är okej; ibland gillar en tjej att känna sig sexig. En av de gångerna är när hon är upp till ögongloberna i mage och smutskastning. Nu ska du sova." Hon kröp ner i sin sovsäck och var ute nästan direkt.

Sean kunde dock inte sova en blinkning. Han tillbringade hela natten med att rusa från dörr till nästa med att stirra genom gallret efter saker där ute. Ibland kom en eller två zombier till dörren och sträckte sig skrikande genom gallret. De andra vaknade inte ens, förutom Francis som vaknade två gånger och sköt nästan blind mot dörren och satte en kula genom dess huvud.

"Hur kan de sova. Tänk om en av de där tentakelsakerna kommer och når genom dörren. Eller tänk om en av dessa Hulks, jag menar Tanks, dyker upp. Den kan slita sönder dörren till gångjärnen och döda oss alla innan vi ens såg det kommer." Sean muttrade.

Klockan var runt tre på morgonen när Zoey vaknade för att använda badrummet och fann Sean fortfarande vaksam vid dörren. "Du vet att det inte kommer att hjälpa. Du behöver sova."

"Men."

"Nej men, du måste sova. Du vet inte hur lång tid det tar innan nästa gång du får en chans att sova. Precis som du behöver äta ser jag att det mesta av din portion är orörd.Du måste hålla styrkan uppe annars hamnar du på efterkälken och vi kan inte vänta." Zoey slog en arm runt Sean och drog honom över till hennes sovsäck. "Titta bara var tyst, jag kan säga att du är nervös och jag vet vad som alltid slappnar av mig."

Tyst lättade hon ner hans byxor till knäna och hans boxer tillsammans med dem och lindade sina läppar runt hans fortfarande slappa kuk. Hennes ögon flyttade upp till hans leende lätt medan hon tyst sög av honom. Hennes leende vidgades när hon kände hans omkrets växa i hennes mun tills den nådde sin fulla åtta tums längd och hon tvingades ta till att smeka bort honom samtidigt som hon tog ungefär hälften av honom vid varje nedåtgående slag. "Inget stönande." Viskade hon precis efter att hans första stön skiljde hans läppar. Han lyckades bita ner på sin läpp precis tillräckligt för att hindra fler ljud från att fly för att väcka de andra.

Zoey fortsatte att suga i ytterligare fem minuter innan Sean började darra. Kombinationen av att hans liv har blinkat framför ögonen på honom två gånger under de senaste tolv timmarna, kombineras med risken att bli gripen i kombination med hur sexig Zoey såg ut för att få honom till en orgasm som han inte ens visste att han var i stånd att nästan kväva henne på den massiva lasten sköt han ner i hennes hals. Hon sprattlade lätt när en andra och tredje smäll landade mot baksidan av hennes hals innan han slutligen stannade.

"Avslappnad?" Sean nickade, han föll nästan ihop. Han drog upp byxorna tillbaka och släpade två av sovsäckarna, en för en kudde och den andra för en filt till ett hörn under ett av borden och svimmade.

Sean morrade sig vaken när flera röster började prata runt honom. Det mesta av samtalet var mellan Louis och Francis om det bästa sättet att ta sig till båtarna. "Vad är det?" frågade Sean och kröp ut mellan dem.

"Titta floden är precis förbi de där raderna av hus. Du kan känna lukten härifrån. Vi kan gå runt den här vägen." De två pekade ut punkter på en karta som byggdes in i ett av skrivborden för att inte bli stulen.Om vi ​​går runt kommer vi att vara ute i det fria längre, om det finns en stridsvagn kommer vi att se den komma, faktiskt kommer vi vad som helst. Plus att vi kommer att kunna se mer av vattnet när vi kommer dit." påpekade Louis.

Francis slog ner sin hand på kartan. "Ja visst, håll dig utanför där vi måste fortsätta skjuta tills vi Svälj min skit slut på kulor och sedan har jag en penna kuk papper pusher, liten college tjej och en jävla fläck på min rygg när vi försöker slåss hand i hand ." Han pekade på kartan. "Det här är det mest direkta sättet, vi springer över gatan, hittar genom en av dessa gårdar eller hus, och det finns ett båthus precis här. Om det finns en båt på den här förbannade floden är den vid sjöboden. Så det är vägen vi går."

"Förlåt Louis, jag håller med Francis. Ju mindre tid vi är ute i det fria desto bättre är våra chanser." Sa Zoey och tittade på kartan. "Vad tycker du Sean?"

Sean stannade en stund och tittade över kartan. "Francis har rätt, och det här huset som är det tredje från vänster är förmodligen vår bästa satsning. Det har i alla fall en bakgård som öppnar sig direkt in i det fältet och därifrån är det bara ett streck."

"Fjävla fläck är inte så dumt trots allt. Så det är tre mot ett. Låt oss ta den här skiten på vägen." sa Francis och kammade en runda in i sitt nyförvärvade hagelgevär.

"Tillåt mig." Sean sa att han tryckte förbi Francis för att öppna den tunga ståldörren och knäppte upp en 9 mm på vägen över. Att sparka upp dörren skickade ett par zombies att snubbla baklänges och en massa med tre kulor släppte var och en av dem. "Täck mig bara en minut."

"Okej unge bror visa oss vad du har." Sean flyttade till garageporten föll till ett knä och siktade på den närmaste zombien. Den ena efter den andra kollapsade zombies när han en gång efter runda sköt deras skallar och röjade en rimlig väg till huset. "Jägare." sa Louis och pekade ut en annan av de skrikande zombiesna som hoppade genom luften. Det var i luften när Sean avfyrade sin runda och snurrade liket.Ett andra skott när det träffade marken avslutade det.

"Nu går vi." Den här gången var Sean med dem och spurtade och sköt. Han var inte alls lika bra som någon av dem, att skjuta medan han springer innebar att han skjuter från höften och det betydde att peka och skjut inte sikta och skjuta. Han kunde knappt avfyra sin pistol exakt med en hand så han brydde sig bara två gånger men de kom nästan enkelt fram till huset.

Huset var tomt men det var en flicka som jämrade sig precis ute på bakgården. "Ännu en överlevande!" ropade Sean och började mot bakdörren. Strax innan han kunde öppna den tog Louis dörren tag i honom i axeln och drog tillbaka honom.

"Det är ingen överlevare som är en häxa." Vrån förändrades till ett argt morrande. "Och hon är förbannad. Vi kan smyga förbi henne, vänta bara och släck dina ficklampor." Efter några sekunder upphörde morrandet och återgick till att klaga. Zoey gick först genom att tyst öppna dörren och krypa förbi kvinnan på verandan och väl ut på gården. Sean gick härnäst och riskerade bara en snabb titt på den naken kvinna som ser anorektiskt ut. Han kunde nästan höra vad hon sa. Något om hur hon inte ville vara ett monster och att hon hade dödat sin familj men kunde inte låta bli. Francis visade nästa argt för Sean att komma längre bort.

Sean satt redan vid staketet, hukad ner och förberedde sig på att börja döda de utspridda zombiesna på gården när han hörde ett slags gurglande ljud bakom sig. När han vände på huvudet såg han en fet zombie springa ut genom dörröppningen precis på väg att attackera Louis. För något som var löjligt uppsvälld var det häpnadsväckande hur snabbt det rörde sig. Reflexerna tog över och Sean snurrade på plats och ritade med sikte på dess huvud. Strax innan han tryckte på avtryckaren så spottades det upp över hela Louis, sedan när Seans kula träffade allt från midjan och upp exploderade det och täckte både Louis och Francis i skuren.

Nere på det öppna fältet framför dem var det som om någon hade ringt på middagsklockan.Zombier verkade ha sprungit ut ur träden och det var allt Sean kunde göra för att fortsätta skjuta dem så fort han kunde. "Fragga ut!" Zoey ropade och kastade ut en pipande sak ut på fältet och drog bort en stor del av zombiesna innan hon exploderade. Sean kunde inte ens ladda om snabbt nog för att hantera översvämningen som laddade mot honom. Efter att ha väntat så länge han kunde vek han undan i hopp om att få åtminstone några av dem innan han blev överväldigad, men de sprang rakt förbi honom för att komma fram till Louis och Francis. Det var inte vettigt men för tillfället brydde han sig inte.

Av ammunition slängde han M16 och tog upp en kofot och började vada genom massan av zombies. Det var förvånansvärt lätt, deras sjuka kött gav lite motstånd och deras ben var så sköra att kofoten var nästan effektivare än pistolerna, bara mycket mer utmattande. Det tog nästan en minut att döda den sista av Fina bröst i BH. "Fan, jag vill ha den här jäveln på min rygg. Såg du den där skiten Louis, han slog bara skiten ur dem med en jävla kofot. Låt oss ändå komma härifrån för helvete nu."